Jag sitter och lyssnar på lite avkopplande musik.
Opera faktiskt - Kan behöva det ibland för att försöka att åtminstånde få ner mina
ADHD-nerver.. har ju 4tim träning senare ikväll..
Så jag tänker tillbaks till tiden då jag jobbade för ett stort Event och - Konsertföretag..
Vi brukade förgylla vardagarna med att bygga upp scener och hela produktioner och sen riva
skiten .eh.. hur som helst.. montera ner allt på kvällen, efter att publiken gått hem och artisterna fortsatt ut i Stockholms-natten..
En av världens största artister var verksam inom just Opera och hade konsert i Globen
nåt åt bara innan han gick bort..
Vi flyttar oss tebax i tiden till ca 20min innan konsertens början.
Vi har byggt 2 ramper som leder upp till sidan av scenen..bakom draperierna som täcker för,
så att publiken inte skall kunna se vad som förresigår backstage..
Så kommer han äntligen åkandes på sin lilla Skoter..Uppför den första rampen, men fastnar och står (snarare sitter) och gasar för fullt för att undvika att välta!!
Som utskjutna ur kanoner , tom Usain Bolt hade nog blivit imponerad,
flyger jag , Carl och vår boss Simon...
Där framme vid LucianoPavarottis skoter står så en Sidney i toppform
(lyckats pricka in träningsformen rätt bra där)
Carl som alltid är totalt genomtränad... och Simon som var en av cheferna för den svenska delen av produktionen..
- och försöker hindra Pavarotti från att välta av skotern och falla av rampen!
Framför mig, i mina stressade tankar, ser jag en av de största, bildligt talat, artisterna genom tiderna, sakta som i slow-motion välta... Och Världsskandalen är ett faktum!
Vilka Tidningsrubriker det skulle bli!
Pavarotti mosar Sidney!
(nee så skulle det ju naturligtvis inte stå! Det skulle stå:
Pavarotti mosar fd. Sidney!)
För att infoga fakta - Faller man av scenen eller rampen på några av dessa jätte-scener så slår man sig rätt så rejält..minst!!
Vi lyckades till slut få Pavarottis skoter att sakta, sakta röra sig framåt och upp över rampen-upp till tryggheten på den stora scenen.
Deras stab, crew, som hade sett allt med förskräckelse på avstånd, var nu framme och tackade oss (med en klapp på ryggen och leenden som var bredare än Piazza Venezia i ROM..
Själv kan jag säga att vi 3 var helt slutkörda.
Med all respekt för en av de största genom tiderna,
men hann var ingen lätt-viktare, Mr Pavarotti..
Det gör fortfarande lite ont långt där inne någonstans, i baksidan på mina lår, när jag tänker tillbaks på denna händelse..
Men så kan det vara i Musik-världen ibland.. allt är inte bara Grammys och applåder.
Konserten knäckte!
BELEZA
SIDNEY Tre
torsdag 11 september 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)