I thinking about my travelling to Uganda.
And specially the visit at the Orphanage!
I'm missing those guys!
Ive never seen such energy and happiness from children before..and mark my word here!
Some of those children been loosing their parents and families in HIV.
But when the electricity was off and their were night dark outside..the only thing happened was
even more energy,more drums and more singing and dancing.
Truly a blessing!
BELEZA
/ SIDNEY Tre
Street & Life-Photographer
onsdag 14 januari 2009
fredag 2 januari 2009
SKA man skratta eller grata..
Forst krockade vi med en kossa pa motorcykel -
En liten pojke hos familjen vi var hos igar-ramlade ner ifran ett trad o brot armen..
och nu snackar vi inte om ambulans pa 5min och smartstillande..
nej nej..har ar d bara ta en boda-boda (motorcykel) sjalv upp till sjukhuset.
Sen min kompis blev magsjuk, sa jag var tvungen att aka sjalv till Kampala, med halssmartor, for att joina med dom andra..
mini-bussen jag catchade korde in i en stillastaende bil..
sa 2 valdig blodiga personer fick ta denna minibuss till lakare
-sa vid 12-slaget sa satt jag o plastra om en kille och en tjej som var valdigt demolerade typ..
Sen d visade sig dom i minibussen hade satt mig pa fel linje..
hoppa av o borja hitta ratt vag mitt i natten
-till slut kom jag fram till Stadion och missade fyrverkerierna!
Jag klev ur minibussen och nagon halv-full kille kor pa mig m sin boda-boda..
inte hog fart..men det kandes!!
Min hand e bruten tror jag..uppsvullen som en apelsin!
Asforbannad sa forsokte jag ta mig in pa en overfullstadion..70.000 pers..
vakterna vagrade slappa in mig utan mutor
-men till slut sa jag att jag var prast,ifran Sverige och skulle in o se predikan..
sa dom slappte in mig..hehe
Val dar inne hittade jag ratt sektionstrappa..
hamnade mitt i ett kaos m massa folk som knuffades..
det var overpackat..
d blev slagsmal mellan nagra killar..
som enda Musongo (icke afrikan) sa var d svart komma nagonstans..
det blev kaos i trappan och helt plotligt var d igen proppat..folk var overallt och aven i mina fickor ,sa min digitalkamera ,den lilla , akte i backen nar nagon forsokte sno den..
jag borja knuffa bort folk for att fa tag pa den och da snodde nagon min mobil!
Det blev lite slagsmal
(mellan dom som forsokte hjalpa mig och dom som blev bortknuffad av mig da jag forsokte fa taebax min kamera och mobil)
och summan av allt blev att jag spenderade 2timmar m polisen,
som foroskte hjalpa mig hitta bland 70.000 personer..
min mobil e nog hos nagon glad person i Kampala.
Med en trasig digicam, en stulen mobil, en bruten hand, och en forsenad taxi tog d 3tim att komma hem..
idag e jag dackad och tappat rosten..
men med en livserfarenhet rikare..
som sagt var..
nar d hander mig nat sa hander d alltid nat annorlunda..
kan inte klaga over mitt liv direkt..haha
ja just ja..ytterligare 2syskon till har dykt upp!
Det e mycket nue..
sa nu e d bara maila era era mobilnr..
for dom e borta borta borta..
BELEZA och GOTT NYTT 2009! =)
PS. Jag alskar Uganda och dom flesta manniskor som e sa vanliga har..
forutom dom som snodde mina grejer
och en sjalvmordsbenagen kossa som sprang rakt ut..
ifall ni inte forstod det ifran borjan
- att det INTE var kossan som satt pa en motorcykel,
utan vi..
<3
/ BELEZA - Sidney Tre
Forst krockade vi med en kossa pa motorcykel -
En liten pojke hos familjen vi var hos igar-ramlade ner ifran ett trad o brot armen..
och nu snackar vi inte om ambulans pa 5min och smartstillande..
nej nej..har ar d bara ta en boda-boda (motorcykel) sjalv upp till sjukhuset.
Sen min kompis blev magsjuk, sa jag var tvungen att aka sjalv till Kampala, med halssmartor, for att joina med dom andra..
mini-bussen jag catchade korde in i en stillastaende bil..
sa 2 valdig blodiga personer fick ta denna minibuss till lakare
-sa vid 12-slaget sa satt jag o plastra om en kille och en tjej som var valdigt demolerade typ..
Sen d visade sig dom i minibussen hade satt mig pa fel linje..
hoppa av o borja hitta ratt vag mitt i natten
-till slut kom jag fram till Stadion och missade fyrverkerierna!
Jag klev ur minibussen och nagon halv-full kille kor pa mig m sin boda-boda..
inte hog fart..men det kandes!!
Min hand e bruten tror jag..uppsvullen som en apelsin!
Asforbannad sa forsokte jag ta mig in pa en overfullstadion..70.000 pers..
vakterna vagrade slappa in mig utan mutor
-men till slut sa jag att jag var prast,ifran Sverige och skulle in o se predikan..
sa dom slappte in mig..hehe
Val dar inne hittade jag ratt sektionstrappa..
hamnade mitt i ett kaos m massa folk som knuffades..
det var overpackat..
d blev slagsmal mellan nagra killar..
som enda Musongo (icke afrikan) sa var d svart komma nagonstans..
det blev kaos i trappan och helt plotligt var d igen proppat..folk var overallt och aven i mina fickor ,sa min digitalkamera ,den lilla , akte i backen nar nagon forsokte sno den..
jag borja knuffa bort folk for att fa tag pa den och da snodde nagon min mobil!
Det blev lite slagsmal
(mellan dom som forsokte hjalpa mig och dom som blev bortknuffad av mig da jag forsokte fa taebax min kamera och mobil)
och summan av allt blev att jag spenderade 2timmar m polisen,
som foroskte hjalpa mig hitta bland 70.000 personer..
min mobil e nog hos nagon glad person i Kampala.
Med en trasig digicam, en stulen mobil, en bruten hand, och en forsenad taxi tog d 3tim att komma hem..
idag e jag dackad och tappat rosten..
men med en livserfarenhet rikare..
som sagt var..
nar d hander mig nat sa hander d alltid nat annorlunda..
kan inte klaga over mitt liv direkt..haha
ja just ja..ytterligare 2syskon till har dykt upp!
Det e mycket nue..
sa nu e d bara maila era era mobilnr..
for dom e borta borta borta..
BELEZA och GOTT NYTT 2009! =)
PS. Jag alskar Uganda och dom flesta manniskor som e sa vanliga har..
forutom dom som snodde mina grejer
och en sjalvmordsbenagen kossa som sprang rakt ut..
ifall ni inte forstod det ifran borjan
- att det INTE var kossan som satt pa en motorcykel,
utan vi..
<3
/ BELEZA - Sidney Tre
Söndag:
Vi skulle upp tidigt. Komma iväg tidigt.
Ha Taxi på plats, packa in och transportera oss bort till Kampala för konserten.
Men det blev ju lite som vanligt.
Men allt brukar ju ändå lösa sig på slutet, så även denna gång!
Vi får ta ett riktigt avsked av alla barnen istället.
Det kramas och delas ut presenter till höger och vänster.
Foton tas, det filmas, ritas teckningar och många bara sitter och njuter av stunden.
Alla saker har sitt slut, så även vår tid här på Barnhemmet, för denna gång.
Man vill så gärna lova att man kommer och hälsar på dom igen, snart väldigt snart. Men det är inte heller bra att ge löften,som man inte vet om dom kommer att uppfyllas.
Men vi vill nog alla i det djupaste inom oss att vi kommer tilbax hit igen
-för allt det som detta Barnhemett oss och alla underbara människor,
som lever sina liv här, det är så mycket mer än vad man kunnat hoppats på och förväntat sig!
Ett Löfte man kanska kan ge sig själv och som man kan förvänta sig att hålla,
kanske är att aldrig glömma bort denna tid här.
Den här platsen,som verkligen är en välsignelse.
Att hålla all gläjde, energi och kärlek man fått ta till sig här, hålla den inom sig och kunna ta fram den i stunder då man tvivlar på sig själv eller sin sitution och låta den uppfylla en och med Guds hjälp kämpa sig förbi dom hinder som livet vill testa var och en inför!
För dessa barn och ungdomar och vuxna på detta Barnhem
- dom kanske inte har mycket av det vi anser är måste-ha,
men dom har något annat som inte kan köpas för pengar,
som inte kan värderas.
Dom har sin glädje, sin kreativitet, sin tro om en framtid någonstans lång bort
och dom har fvörmågan att skänka allt detta till någon annan.
Det är stort.
Det är väldigt stort!
Det är en Välsignelse och jag och alla vi är oerhört tacksamma att fått uppleva det och vi skall inte förkaste det eller glömma bort det någonsin!
Så vi sitter i en taxibuss nu, på väg till Kampala.
Var och en sitter nog i sina egna tankar och sorterar intryck och inspiration.
Det har varit några helt fantastiska dagar på Barnhemmet!
Vi kan nog inte skriva en redogörelse bra nog , som ger rättivisa till det vi fått uppleva!
Vi anländer till Kyrkan i Kampala.
Vi är inte alltför försenade.
Efter en stund blir vi presenterade på scenen och några av oss får prata om intryck vi fått av vår mission här i Uganda.
Efter en predikan så är det då dags för tjejgruppen att göra sina uppträddanden. Allting sitter och vi blir imponerade av deras närvaro trots stundens allvar!
Det är nog något stort vi ser tar form här.
Verkligen all creds till dessa tjejer och det arbeta dom lagt ner!
Efter sedvanliga problem med att få till en transport så sitter vi slutligen i ännu en Taxibuss på väg till Lugazi,där vi ska äta lite snabbt och hämta upp Marcus för vidare resa till Jinja och
Source of the Nile!
Vi är alla spända av förväntan efter Minnas predikande om detta ställe och deras varmdusch.
Och nog blev vi förvånade alltid,ialla fall vi som inte besökt Jinja förut.
Vägen dit ut är mycket vacker och när vi anländer till vårt resort så är det tryckande eftermiddagsvämre och en storlagen vy ut över Nilens forsar.
Vi installerar oss på våra enkla rum och spanar in dusharna och toaletterna.
Ser hoppfullt ut.
En lång trappa och gångstig tar oss ner till vattnet och några av oss kastar oss med förtjusning i det relivt varma vattnet.
Ett bad var verkligen det som behövdes.
Trots starka strömmar och eventuell närvaro av en och annan krokodil
- så njuter vi i fulla drag.
Resturangen bjuder på en storslagen utsikt över området och vi beställer in Hamburgare och blir även bjudna på burgare av några Missionärer ifrån Canada som är på semester ifrån deras arbete i Kenya.
Låt maten smaka gott nu och ta oss vidare på kommande äventyr!
Lördag:
Det var nog rätt tanke d där med att det skulle bli en lång sovmorgon.
Tror inte ens att Tupparna var uppe och skrek eller så var alla så uttömda på energi att ingen orkade notera dom.
En tystnad och lung råder över området och det är först framåt 12tiden Barnhemmet vaknar till liv.
Och alla verka gå omkring med ett stort leende på läpparna efter gårdagens succé
till Julfest.
Idag är det dags för en liten Time-out,så stora delar av gruppen,faktiskt alla utom Minna och Sidney åker in till Kampala för relaxing och shopping.
Minna och Sidney är kvar för att assistera tjejgruppen inför deras uppträdande i Kampala imorgon.
Det har varit många diskussioner fram och tillbax över denna konserts vara eller icke vara imorgon söndag, då vi även redan innan planerat in en resa till Jinja för att göra något roligt utanför Missionen med hela gruppen samlad, då några åker tillbax till Sverige på måndagkväll.
Men efter många om och men,för och emot,omröstning och ordbataljer så har vi så beslutat: Konsert i Kampal på förmiddagen och sen direkt resa iväg till Jinja på eftermiddagen.
Så Minna och Sidney hjälper tjejgruppen med dom sista detaljerna inför morgondagen. Dansstegen skall sitta. Sången ska klaffa.
Men tjejerna är väl förberedda och det behövs bara någon mindre justering.
Dom kan sin grej. Låtarna är riktigt bra. "Remember Africa" blir snabbt en favorit,som flera av oss går runt och mimmar på!
Det blir en lång eftermiddag för oss här på barnhemmet och ibland känns det nästan som det bara är vi 2 som är här.
Hannington fixar diesel till skolans generator och vi laddar videokameror,mobiler osv.
Resten av gruppen anländer tillbax till Barnhemmet 00.50 , inte 18.30 som förutspåddes, men som sagt, detta är ju Uganda och alla är nöjda och glada.
Vi kommer i säng sent denna natt och imorgon har vi ett fullspäckat programm och det tråkigaste är att vi skall ta farväl av Barnhemmet för denna gång!
/ BELEZA - Sidney Tre
JULFESTEN!
Fredag:
Vi vaknar upp och nog rejält möra av gårdagens programm.
Idag ska vi anordna Julfesten för dessa underbara Barn.
Helt plötsligt är det inte jobbigt att vakna tidigt.
Inte besvärligt att hälla en balja kallt vatten över sig när man ska dusha.
Vi har nog ryckts med av deras energi - trots allt vi befinner oss på ett Barnhem,men bilden av vad en istutition för föräldrarlösa barn ska vara ,har nog förändrats totalt för alla oss.
Det är dags att ta tag i dagens sysslor,för vi har en Julfest att anordna och detta ställe förtjänar verkligen en glädjens julfest efter all den glädje dom delar med sig till oss.
Cyrus har tagit på sig att slakta en av grisarna.
Tjejerna hjälper till med matlagningen och dekorera kyrkan.
Vi blåser upp ballonger,laddar elektronisk utrustning, dokumenterar och
bara njuter av ett Uganda badandes i Solsken i ett Juligt December!
Julfesten har börjat.
Alla är uppklädda.
Barn, lärare, vi, alla vuxna.
Det är färglada vackra klänningar överallt.
Nyflätade barn. Stiligt klädda pojkar.
Det är feststämmning i luften och alla är samlade i kyrkan.
Markus och Wilbourforce har anlänt.
Vi har lite småmöten om den ekonimiska situationen på sidan om.
Det är uppträdande på kyrkans scen.
Mat serveras.
Vi har införskaffat en DJ-utrustning till barnens stora förtjusning och det dansas och skrattas och kramas överallt.
Detta är verkligen en välsignelse!
Det är dags för Mat och alla får stora välfyllda tallrikar av god mat, våra inköpta grisar fick offra sig dock, och läsk.
Matprocuderan tar ett tag och utanför e det becksvart och en stjärklarhimmel
med Julstjärnan starkast lysande,här vid ekvatorn i Afrika.
Vi har en överraskning till barnen i form av en fiskdamm.
Så alla radas upp i 2 led och får fiksa upp var sin godispåse.
Trots vår oro så verkar allt godis räcka till alla och vi kan köra vidare med kvällensprogramm.
Till barnens stora glädje så skall det anordnas en Danstävling.
Lutaya och ett av barnhemstalangerna är först ut.
Hannington och Sidney är andra paret upp, Följt av Kohle vs Wilbourforce till publikens stora glädje.
Jag lovar vissa av dom moves som bjuds på har nog inte uppfunnits tidigare.
Det är dansbattle på "hög" nivå med glimten i ögat.
Det jiddras och dansas,dissas och skrattas - det är mer roligt än bra,
mer glädjfnatt än snyggt kanske - men detta, det är riktig dans.
Det är äkta energi o ch glädje, precis som igår kväll och alla är med och hejar på.
Vi får se dom vuxna dansa mot varandra.
Dom yngsta imponera med sina calypso-moves.
Minna visar vad stretching betyder och Kohle delar ut årets K.O på Wilbourforce.
Timmarna springer iväg och tjejgruppen avlsutar med att köra sina låtar innan generatorn tackar för sig och tar semester.
Något säger oss att imorgon kommer bli en lång sovmorgon!
/ BELEZA - Sidney Tre
Vi vaknar upp och nog rejält möra av gårdagens programm.
Idag ska vi anordna Julfesten för dessa underbara Barn.
Helt plötsligt är det inte jobbigt att vakna tidigt.
Inte besvärligt att hälla en balja kallt vatten över sig när man ska dusha.
Vi har nog ryckts med av deras energi - trots allt vi befinner oss på ett Barnhem,men bilden av vad en istutition för föräldrarlösa barn ska vara ,har nog förändrats totalt för alla oss.
Det är dags att ta tag i dagens sysslor,för vi har en Julfest att anordna och detta ställe förtjänar verkligen en glädjens julfest efter all den glädje dom delar med sig till oss.
Cyrus har tagit på sig att slakta en av grisarna.
Tjejerna hjälper till med matlagningen och dekorera kyrkan.
Vi blåser upp ballonger,laddar elektronisk utrustning, dokumenterar och
bara njuter av ett Uganda badandes i Solsken i ett Juligt December!
Julfesten har börjat.
Alla är uppklädda.
Barn, lärare, vi, alla vuxna.
Det är färglada vackra klänningar överallt.
Nyflätade barn. Stiligt klädda pojkar.
Det är feststämmning i luften och alla är samlade i kyrkan.
Markus och Wilbourforce har anlänt.
Vi har lite småmöten om den ekonimiska situationen på sidan om.
Det är uppträdande på kyrkans scen.
Mat serveras.
Vi har införskaffat en DJ-utrustning till barnens stora förtjusning och det dansas och skrattas och kramas överallt.
Detta är verkligen en välsignelse!
Det är dags för Mat och alla får stora välfyllda tallrikar av god mat, våra inköpta grisar fick offra sig dock, och läsk.
Matprocuderan tar ett tag och utanför e det becksvart och en stjärklarhimmel
med Julstjärnan starkast lysande,här vid ekvatorn i Afrika.
Vi har en överraskning till barnen i form av en fiskdamm.
Så alla radas upp i 2 led och får fiksa upp var sin godispåse.
Trots vår oro så verkar allt godis räcka till alla och vi kan köra vidare med kvällensprogramm.
Till barnens stora glädje så skall det anordnas en Danstävling.
Lutaya och ett av barnhemstalangerna är först ut.
Hannington och Sidney är andra paret upp, Följt av Kohle vs Wilbourforce till publikens stora glädje.
Jag lovar vissa av dom moves som bjuds på har nog inte uppfunnits tidigare.
Det är dansbattle på "hög" nivå med glimten i ögat.
Det jiddras och dansas,dissas och skrattas - det är mer roligt än bra,
mer glädjfnatt än snyggt kanske - men detta, det är riktig dans.
Det är äkta energi o ch glädje, precis som igår kväll och alla är med och hejar på.
Vi får se dom vuxna dansa mot varandra.
Dom yngsta imponera med sina calypso-moves.
Minna visar vad stretching betyder och Kohle delar ut årets K.O på Wilbourforce.
Timmarna springer iväg och tjejgruppen avlsutar med att köra sina låtar innan generatorn tackar för sig och tar semester.
Något säger oss att imorgon kommer bli en lång sovmorgon!
/ BELEZA - Sidney Tre
OH MY GOD!!
Torsdag:
Att vakna upp till Tuppar som galer, barn överallt och en stekande sol, på ett Barnhem i Uganda. Det är livet!
Vi kollar in omgivningen och upptäcker bl.a att det är ett betydligt större område än vad man kunde skymmta igårnatt.
Barnhemmet är beläget på toppen av en vacker dal, med Vakishi på avstånd några kullar längre bort.
Toalettbestyr och hygien sköts via dom tradionella sätten.
Ett hål i backen inne på toaletten och en pump där man kan hämta vatten för dusch,tvätt och bestyr.
Beläget mitt i området ligger Barnhemmets Kyrka, som även fungerar som en slags central samlingspunkt ,där även ena kortsidan hyser köket.
Delar av vår mat springer omkring runt om oss i form av eget uppfödda getter,kycklingar och grisar.
BarnHemmet inhyser barn som blivit föräldrarlösa och ävben några familjer. Åldern ligger mellan 1-18år ,men tror att medelålder är någonstans mellan 9-15år.
Att finna sin plats här på Barnhemmet är inte svårt.Barnen är öppna och översociala och minst lika nyfikna på oss,som vi på dom.
Dom är väldigt vuxna i sitt beteende att ta ansvar.
Man hämtar vatten i brunnen,turas om att pumpa.
Man tvättar sina kläder och tar hand om sina småsyskon.
Clara,Minna och Sidney deltar i morgongudstjänsten för idag är det Julafton här i Uganda.
Gudstjänsten håller på i några timmar och man spelar bl.a upp Jesus födelse, med några av de äldre ungdomarna som skådespelare.
Dom yngre pojkarna akompanjerar med trummor och det bara lyser musikalisk talang ifrån var och en av dom.
Resten av gänget är iväg över Kampala-området för att införskaffa allt som behövs till Morgondagens Julfest här på Barnhemmet.Vi samlar ihop gruppen när dom kommit tebax och småpratar lite och bara njuter av tillvaron här på Bolopogoli.
Det är kväll och det blir en kväll som kommer att finnas som ett lyckligt minne resten av livet.
Vad har man för bild av ett Barnhem i Afrika?
Vad hade jag för förväntningar?
Vad associerar ni med begreppet "Barnhem"?
Känslorna var många och olika,men nog väldigt starka för alla oss,när vi anlände igårkväll
- men ikväll har man blivit helt knockad av dom här barnens Energi.
Vi har varit i ett av klassrummen på skolan dom har här och bevittnat så mycket energi,kreativitet och sprudlande glädje,genom musik och dans att det går inte att beskriva.
Även fast vi fångat mycket av det på film och foton - detta är något som bara kan upplevas.
Och det har bara gått på och på i timmar.
Barnen blir aldrig trötta.
Vi blir inte trötta.
Musiken vill aldrig ta slut.
Danstegen aldrig sluta att vara kreativa.
Det hela är en enda stor process av ren glädje,kreativitet och talang,som bara ångar på.
Och ibland kan bara rent rakt av undra: Måste man gå och lägga sig - Måste vissa saker ta slut?
Jag har personligen aldrig varit med om något liknande! Helt otroligt!
/ BELEZA - Sidney Tre
Orphanage - Barnhemmet
Onsdag:
Efter en lång dag beger vi oss slutligen ut mot barnhemmet.
Vi anländer vid 21 tiden och mottagandet är minst sagt överväldigande.
Att Kohle varit på detta barnhem förut märks tydligt i barnens glädjeskrik.
Efter en halvtimme av hälsningar,kramar och rivna språkbarriärer så installerar vi oss slutligen
i våra rum.
Det är barn och ungdomar överallt och det är svårt att få nåt grepp om hur stort detta Barnhem är eller hur många som är inhysta mitt i den nattsvart Uganda-landskapet.
Efter någon timme så somnar dom flesta av oss in med förväntansfulla tankar om morgondagen.
/Beleza Sidney Tre
tisdag 9 december 2008
måndag 8 december 2008
torsdag 13 november 2008
För att förklara ett och annat.. då jag i vissa medellanden skriver M.d.R
VEM VILL HJÄLPA TILL!! ?
Idag fyller jag 30år! En del höjer nog på ögonbrynen då jag fyllde i september oxå..
så kan d vara..vissa av oss har 2 "födelsedagar" ibland.
För att siffror o sånt kan ändras när man kommer till Sverige..
eller så firar man 2 dagar helt enkelt.. jag firar 2..
pga jag kom till Sverige den 13e November 1978
Adopterad ifrån ett Barnhem i SydAmerika.
Den perfekta presenten jag skulle kunna få..är att ni skänker mig lite pengar..
eller till någon organisation som sysslar med att hjälpa alla:
-dom-som-inte-har-tur-att-kunna-klaga-över-att-man-har-ont-i-huvet-av-all-stress-över-julklappsinköpen-eller-mensvärk och nån annan bitch gick runt med Gucci jackan jag ville ha ju-eller-min-kompis-har-snyggare-platt TV-än-mig-eller-jag-gjorde-inte-mål-denna-match-heller-osv-men-annars-så-är-jag-ju-frisk-och-bor-i-ett-hus-med-värme-och-kan-slösa-pengar-på-onyttig-snabbmat-osv..
eller skänka åtminstånde en tanke.
Mitt problem är.
.jag skall åka ner med en organisation till Uganda den 15e december
och jobba med Gatubarn och på ett barnhem.
Men det saknas lite pengar till flygbiljetten..
det är inte mycket ..men det är!
Så om nu någon av mina 1000 pers,broshor,kusiner,vänner,
syrran jao, ex-kompis-ex-kompis-hundvakts-kusinbarn osv
vill hjälpa mig
GENOM ATT BOKA EN FOTOGRAFERING ELLER BETALA FÖR ATT SE MIG KÖRA CAPOEIRA PÅ DROTTNINGGATAN ELLER ANDRA MINNESVÄRDA SAKER ;)
SÅ SÄG TILL!
Alla stora som små gåvor och ideér är välkommna!
Som sagt var det går till välgörande ändamål.
Jag ska fota och dokumentera arbetet nere i Afrika
och försöka att dessutom få ut det i tidningar bla. här hemma i sverige igen.
Come on - ni har en av de bästa fotograferna här..
som väldigt många vill ska foto dom på klubbar osv..
(oftast då att vilja slippa betala ,vissa kör ju med ful stil)
En fotograf som vill och kommer GÖRA EN INSATS DENNA JUL
Menino de Rua '
( Brasiliansk Portugisiska för : GatuBarn)
Dags för Sidney att ge nåt tebax.. med eller utan resten av facebook..
BELEZA!
ps. TACK! =)GOD BLESS!
VEM VILL HJÄLPA TILL!! ?
Idag fyller jag 30år! En del höjer nog på ögonbrynen då jag fyllde i september oxå..
så kan d vara..vissa av oss har 2 "födelsedagar" ibland.
För att siffror o sånt kan ändras när man kommer till Sverige..
eller så firar man 2 dagar helt enkelt.. jag firar 2..
pga jag kom till Sverige den 13e November 1978
Adopterad ifrån ett Barnhem i SydAmerika.
Den perfekta presenten jag skulle kunna få..är att ni skänker mig lite pengar..
eller till någon organisation som sysslar med att hjälpa alla:
-dom-som-inte-har-tur-att-kunna-klaga-över-att-man-har-ont-i-huvet-av-all-stress-över-julklappsinköpen-eller-mensvärk och nån annan bitch gick runt med Gucci jackan jag ville ha ju-eller-min-kompis-har-snyggare-platt TV-än-mig-eller-jag-gjorde-inte-mål-denna-match-heller-osv-men-annars-så-är-jag-ju-frisk-och-bor-i-ett-hus-med-värme-och-kan-slösa-pengar-på-onyttig-snabbmat-osv..
eller skänka åtminstånde en tanke.
Mitt problem är.
.jag skall åka ner med en organisation till Uganda den 15e december
och jobba med Gatubarn och på ett barnhem.
Men det saknas lite pengar till flygbiljetten..
det är inte mycket ..men det är!
Så om nu någon av mina 1000 pers,broshor,kusiner,vänner,
syrran jao, ex-kompis-ex-kompis-hundvakts-kusinbarn osv
vill hjälpa mig
GENOM ATT BOKA EN FOTOGRAFERING ELLER BETALA FÖR ATT SE MIG KÖRA CAPOEIRA PÅ DROTTNINGGATAN ELLER ANDRA MINNESVÄRDA SAKER ;)
SÅ SÄG TILL!
Alla stora som små gåvor och ideér är välkommna!
Som sagt var det går till välgörande ändamål.
Jag ska fota och dokumentera arbetet nere i Afrika
och försöka att dessutom få ut det i tidningar bla. här hemma i sverige igen.
Come on - ni har en av de bästa fotograferna här..
som väldigt många vill ska foto dom på klubbar osv..
(oftast då att vilja slippa betala ,vissa kör ju med ful stil)
En fotograf som vill och kommer GÖRA EN INSATS DENNA JUL
Menino de Rua '
( Brasiliansk Portugisiska för : GatuBarn)
Dags för Sidney att ge nåt tebax.. med eller utan resten av facebook..
BELEZA!
ps. TACK! =)GOD BLESS!
torsdag 30 oktober 2008
War they want...WAR them get!!
Absolut!
För genom vissa situationer här i livet så måste man välja.
Att står kvar och ta emot ännu en smäll..eller gå därifrån.
OCH jag väljer gå därifrån.. enbart för att hämta mer eldkraft till mina ord.
För det är krig dom förklarat mot mig..så det är Krig dom ska få oxå!
Man skall aldrig räkna ut någon som varit på botten och vänt..
aldrig räkna bort någon som varit på toppen och vänt..
du skall aldrig räkna bort någon överhuvudtaget.
Alla har vi strider att utkämpa yttre som inre strider.
Min strid råkar av en händelse vara mot Skolverket,Sundsvall Kommun och Solna Kommun..
Osannolikt säger säkert många..inte en chans säger andra..
lägg ner hela grejen säger en tredje..
men som sagt var..
utmana inte människor - betee er inte hur som helst mot vem som helst här i livet.
för förr eller senare går vi alla på en mental eller fysisk landmina..
Det här är min strid,mitt krig..
alla ni här på facebook har andra strider..era personliga Krig..
yttre som inre..hat som kärlek..stor anledning som liten anledning..
jag har min anledning..
och jag faller inte i detta krig..jag kan bara vinna och dom andra kan bara förlora..
Någon Historiskt person sa: Vänd andra kinden till.. Du ska förlåta osv..bl.a
Absolut..jag kommer förlåta och vända andra kinden till..
efter att ni sprungit in väggen..efter att ni fått lika många smällar tebax..
Och jag behöver inte ens slå ett slag..
bara låta mina ord och ERA PAPPER tala..!!
Så jag e redo..dags att börja =)
ni kan inte backa nu..ni startade och satte standaren
War they want.. WAR them get!!
Beleza =) =)
För genom vissa situationer här i livet så måste man välja.
Att står kvar och ta emot ännu en smäll..eller gå därifrån.
OCH jag väljer gå därifrån.. enbart för att hämta mer eldkraft till mina ord.
För det är krig dom förklarat mot mig..så det är Krig dom ska få oxå!
Man skall aldrig räkna ut någon som varit på botten och vänt..
aldrig räkna bort någon som varit på toppen och vänt..
du skall aldrig räkna bort någon överhuvudtaget.
Alla har vi strider att utkämpa yttre som inre strider.
Min strid råkar av en händelse vara mot Skolverket,Sundsvall Kommun och Solna Kommun..
Osannolikt säger säkert många..inte en chans säger andra..
lägg ner hela grejen säger en tredje..
men som sagt var..
utmana inte människor - betee er inte hur som helst mot vem som helst här i livet.
för förr eller senare går vi alla på en mental eller fysisk landmina..
Det här är min strid,mitt krig..
alla ni här på facebook har andra strider..era personliga Krig..
yttre som inre..hat som kärlek..stor anledning som liten anledning..
jag har min anledning..
och jag faller inte i detta krig..jag kan bara vinna och dom andra kan bara förlora..
Någon Historiskt person sa: Vänd andra kinden till.. Du ska förlåta osv..bl.a
Absolut..jag kommer förlåta och vända andra kinden till..
efter att ni sprungit in väggen..efter att ni fått lika många smällar tebax..
Och jag behöver inte ens slå ett slag..
bara låta mina ord och ERA PAPPER tala..!!
Så jag e redo..dags att börja =)
ni kan inte backa nu..ni startade och satte standaren
War they want.. WAR them get!!
Beleza =) =)
onsdag 29 oktober 2008
Hur fan hamnade jag här och varför..?
Det är kallt ute och mörkret börjar falla på..
Jag undrar vem fan det är som bestämmer att det här är bra, men det här är dåligt..
Jag undrar hur ett Land/Samhälle kan svika en person i 25år -men inte ta sitt ansvar när sanningen uppenbaras..
Solen börjar gå ner nu i den här delen av världen och minusgraderna kommer nog snart krypandes..
Någon annanstans gör sig värmen påtaglig och en flicka och en pojke vandrar uppåt
vidare in sop-berget..vidare längs ett tågspår..vidare ner mot havet..vidare ut i natten
Du vet att pojken är jag..Jag vet att flickan är Du..
Vem fan bestämmer att vi ska vara placerade här men inte där.
vi ska tycka si men inte så..
vi ska acceptera och vara tacksamma..inte ifrågasätta
Vad är hat och vad är kärlek?
Det verkar som att jag kommer sitta i t-banetåget idag oxå.. stirra ut i tomma intet..
ensam med mina frågor..medans världen runt omkring känns alltmer främmande.
Var är världen jag längtar efter? Var är världen vi alla längtar efter?
För jag finner den inte här..i en kall Oktober-dag i ett land som inte kan ta sitt ansvar..
Jag skriver ord som bildar meningar som bildar åsikter jag inte får framföra..
För jag anses vara otacksam..men ni vet inte vad tacksamhet är.
Man ger och man tar..jag får en del - men förbjuds ge någonting tillbaka.
Vi har varit där och vi är där alltid,syster, och vi kommer alltid vilja komma dit.
Även fast vi älskar och även fast jag hatar..livet ville annorlunda med oss.
Och förstår ni inte vad jag säger..ser ni inte vad jag skriver..ta en tankeställare..titta tillbaks på era liv - vad ser du därborta , bakom träddungen av barndomsminnen
Är du en människa fylld av hat eller fylld av kärlek. Har du kommit dit till den där världen vi alla längtar till?
Jag skriver det jag tycker ett vridet samhälle borde veta..
Ska d vara så att man kan behandla med ondska, men vägra ta sitt ansvar när ett Liv försöker bli räddat.. när kärleken vill fortsätta vara!
Vara så där underbart..så där underbart som bara ett liv,ditt liv..Mitt Liv egentligen borde vara!
Mina ögon ser ER
på den plats JAG egentligen borde vara
M.d.R för evigt.. det vet ni.. överlev och var starka
/SIDNEY Tre
Jag undrar vem fan det är som bestämmer att det här är bra, men det här är dåligt..
Jag undrar hur ett Land/Samhälle kan svika en person i 25år -men inte ta sitt ansvar när sanningen uppenbaras..
Solen börjar gå ner nu i den här delen av världen och minusgraderna kommer nog snart krypandes..
Någon annanstans gör sig värmen påtaglig och en flicka och en pojke vandrar uppåt
vidare in sop-berget..vidare längs ett tågspår..vidare ner mot havet..vidare ut i natten
Du vet att pojken är jag..Jag vet att flickan är Du..
Vem fan bestämmer att vi ska vara placerade här men inte där.
vi ska tycka si men inte så..
vi ska acceptera och vara tacksamma..inte ifrågasätta
Vad är hat och vad är kärlek?
Det verkar som att jag kommer sitta i t-banetåget idag oxå.. stirra ut i tomma intet..
ensam med mina frågor..medans världen runt omkring känns alltmer främmande.
Var är världen jag längtar efter? Var är världen vi alla längtar efter?
För jag finner den inte här..i en kall Oktober-dag i ett land som inte kan ta sitt ansvar..
Jag skriver ord som bildar meningar som bildar åsikter jag inte får framföra..
För jag anses vara otacksam..men ni vet inte vad tacksamhet är.
Man ger och man tar..jag får en del - men förbjuds ge någonting tillbaka.
Vi har varit där och vi är där alltid,syster, och vi kommer alltid vilja komma dit.
Även fast vi älskar och även fast jag hatar..livet ville annorlunda med oss.
Och förstår ni inte vad jag säger..ser ni inte vad jag skriver..ta en tankeställare..titta tillbaks på era liv - vad ser du därborta , bakom träddungen av barndomsminnen
Är du en människa fylld av hat eller fylld av kärlek. Har du kommit dit till den där världen vi alla längtar till?
Jag skriver det jag tycker ett vridet samhälle borde veta..
Ska d vara så att man kan behandla med ondska, men vägra ta sitt ansvar när ett Liv försöker bli räddat.. när kärleken vill fortsätta vara!
Vara så där underbart..så där underbart som bara ett liv,ditt liv..Mitt Liv egentligen borde vara!
Mina ögon ser ER
på den plats JAG egentligen borde vara
M.d.R för evigt.. det vet ni.. överlev och var starka
/SIDNEY Tre
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
