Söndag:
Vi skulle upp tidigt. Komma iväg tidigt.
Ha Taxi på plats, packa in och transportera oss bort till Kampala för konserten.
Men det blev ju lite som vanligt.

Men allt brukar ju ändå lösa sig på slutet, så även denna gång!
Vi får ta ett riktigt avsked av alla barnen istället.
Det kramas och delas ut presenter till höger och vänster.
Foton tas, det filmas, ritas teckningar och många bara sitter och njuter av stunden.

Alla saker har sitt slut, så även vår tid här på Barnhemmet, för denna gång.
Man vill så gärna lova att man kommer och hälsar på dom igen, snart väldigt snart. Men det är inte heller bra att ge löften,som man inte vet om dom kommer att uppfyllas.

Men vi vill nog alla i det djupaste inom oss att vi kommer tilbax hit igen
-för allt det som detta Barnhemett oss och alla underbara människor,
som lever sina liv här, det är så mycket mer än vad man kunnat hoppats på och förväntat sig!

Ett Löfte man kanska kan ge sig själv och som man kan förvänta sig att hålla,
kanske är att aldrig glömma bort denna tid här.
Den här platsen,som verkligen är en välsignelse.

Att hålla all gläjde, energi och kärlek man fått ta till sig här, hålla den inom sig och kunna ta fram den i stunder då man tvivlar på sig själv eller sin sitution och låta den uppfylla en och med Guds hjälp kämpa sig förbi dom hinder som livet vill testa var och en inför!

För dessa barn och ungdomar och vuxna på detta Barnhem
- dom kanske inte har mycket av det vi anser är måste-ha,
men dom har något annat som inte kan köpas för pengar,
som inte kan värderas.
Dom har sin glädje, sin kreativitet, sin tro om en framtid någonstans lång bort
och dom har fvörmågan att skänka allt detta till någon annan.

Det är stort.
Det är väldigt stort!
Det är en Välsignelse och jag och alla vi är oerhört tacksamma att fått uppleva det och vi skall inte förkaste det eller glömma bort det någonsin!

Så vi sitter i en taxibuss nu, på väg till Kampala.
Var och en sitter nog i sina egna tankar och sorterar intryck och inspiration.
Det har varit några helt fantastiska dagar på Barnhemmet!
Vi kan nog inte skriva en redogörelse bra nog , som ger rättivisa till det vi fått uppleva!

Vi anländer till Kyrkan i Kampala.
Vi är inte alltför försenade.
Efter en stund blir vi presenterade på scenen och några av oss får prata om intryck vi fått av vår mission här i Uganda.

Efter en predikan så är det då dags för tjejgruppen att göra sina uppträddanden. Allting sitter och vi blir imponerade av deras närvaro trots stundens allvar!
Det är nog något stort vi ser tar form här.
Verkligen all creds till dessa tjejer och det arbeta dom lagt ner!

Efter sedvanliga problem med att få till en transport så sitter vi slutligen i ännu en Taxibuss på väg till Lugazi,där vi ska äta lite snabbt och hämta upp Marcus för vidare resa till Jinja och
Source of the Nile!

Vi är alla spända av förväntan efter Minnas predikande om detta ställe och deras varmdusch.
Och nog blev vi förvånade alltid,ialla fall vi som inte besökt Jinja förut.

Vägen dit ut är mycket vacker och när vi anländer till vårt resort så är det tryckande eftermiddagsvämre och en storlagen vy ut över Nilens forsar.

Vi installerar oss på våra enkla rum och spanar in dusharna och toaletterna.
Ser hoppfullt ut.
En lång trappa och gångstig tar oss ner till vattnet och några av oss kastar oss med förtjusning i det relivt varma vattnet.
Ett bad var verkligen det som behövdes.
Trots starka strömmar och eventuell närvaro av en och annan krokodil
- så njuter vi i fulla drag.

Resturangen bjuder på en storslagen utsikt över området och vi beställer in Hamburgare och blir även bjudna på burgare av några Missionärer ifrån Canada som är på semester ifrån deras arbete i Kenya.

Låt maten smaka gott nu och ta oss vidare på kommande äventyr!